Kategorier
Beteende

Det finns en stor skillnad mellan positiv och positiv

Det går en våg av dåligt samvete genom svenska företag. Särskilt i konferens- och utbildningstider. Man hör det sägas i grupper och i samtal mellan kollegor: ”-Vi måste ha en positiv attityd!”, ”-Vi måste coacha varandra och se positiva saker också!”, eller ”-Vi behöver bli bättre på att peppa varandra och tänka positivt!”.

Vi har fått lära oss att inlärning sker bäst om vi använder positiv förstärkning. Men är positiv förstärkning samma sak som att ha en positiv attityd eller tänka positivt? Nej, inte alls faktiskt. Här råder stor förvirring, vilket är synd. Att använda positiv förstärkning är nämligen ett grymt effektivt sätt att få till stånd faktiska beteendeförändringar på ett effektivt sett i organisationer så väl som i livet i allmänhet.

Låt oss reda ut begreppen. Det är svårt att säga nej till uttalanden om att vara positiva. Det är klart att vi ska hjälpa varandra att se saker positivt. Men det finns ett missförstånd kring hur vi människor fungerar och vad som får oss att göra saker.

Att se saker positivt. Uttalanden om att ”se saker positivt” och att ”tänka positivt” kommer från ett område inom psykologin som kallas för Positiv psykologi och som inriktar sig på den fungerande människan och att utveckla hennes talang istället för att bara se på den kliniska sidan, inriktad på att behandla mental ohälsa. Ett allmänt känt begrepp som ”flow” är ett exempel på teorier som kommer från forskningen inom Positiv psykologi. Antagandet är att om man har en positiv attityd, så är man mer förändringsbenägen. En positiv ”mindset” hos den anställde, vid en organisationsförändring till exempel, skulle då öka sannolikheten att organisationsförändringen får önskade effekter på effektivitet, lönsamhet etcetera.

Att använda positiv förstärkning. Att använda ”positiv förstärkning” är något som kommer från ett helt annat forskningsområde som kallas för Beteendeanalys. Det är ett forskningsområde inriktat på att se på samspelet mellan en individ och omgivningen och att kunna förutsäga vad det är som får individen att göra saker. Om man tillför något (+) som får individens beteende att öka så har det en funktion som förstärkare av ett beteende. Och att man tillför något kallas för att det är positivt (+), dvs. positiv förstärkning. Det har ofta ingenting att göra med hur individen medvetet känner eller uppfattar det som tillförs.

Ett exempel. Om en elev retar och bråkar med en klasskamrat så får han snabbt uppmärksamhet från läraren. Det kan vara en blick eller kanske en utskällning. Om eleven då fortsätter bråka eller till och med bråkar mer efter det, så kan elevens beteende vara positivt förstärkt av lärarens blick eller utskällning. Det ligger ingenting positivt i att få en utskällning. Inte sant? Men det kallas rent tekniskt för beteende som ökar genom positiv förstärkning.

Positiv förstärkning definieras alltså av om det har den påverkan på ett beteende att det fortsätter eller ökar OCH att det är någonting som tillförs. Det kan vara vad som helst som har den effekten på ett beteende.

Inom Positiv psykologi så laddar man ordet positiv med en värdering som inte har med effekten på beteende att göra. Så ser man inte alls på ordet positiv inom Beteendeanalysen som håller sig helt neutral till ordet och betecknar positiv mer som att man adderar något OCH det ökar frekvensen på det beteende man försöker påverka.

Det finns också något som kallas ”negativ förstärkning” och som sammanblandas med bestraffning eller försvagning. Ordet förstärkning signalerar att det är något som har en ökande effekt på ett beteende. Ordet negativ berättar att det är något som tas bort (-). Negativ förstärkning är alltså vad som helst som man vill undvika eller få bort och som får ett beteende att öka.

Ett exempel. Att klia sig på ett myggbett är ett beteende som är negativt förstärkt. Vi kliar oss på bettet för att bli av med klådan. När klådan avtar eller upphör så slutar vi att klia.

Motsatsen till förstärkning är bestraffning. Bestraffning är något som får ett beteende att avta eller helt upphöra. Det behöver inte uppfattas som en bestraffning medvetet. Det är bara effekten på beteendet som betecknas genom ordet bestraffning. Får en konsekvens effekten att ett beteende upphör, så definieras det som bestraffning. Här finns ett utbrett missförstånd i att reducera Beteendeanalys till ett resonemang om morot och piska (som synonymer till förstärkning och bestraffning). Om man gör det så har man missat hela poängen. Det vill säga att nyfiket och neutralt observera vad som faktiskt har effekt på en individs beteende. Det har inte med uppfattade lockelser eller hot om straff att göra. Det är endast effekter på beteende som betecknas.

Något som också har en dämpande effekt på beteende kallas för utsläckning. Det innebär att en beteende som tidigare har upprätthållits genom förstärkning inte längre förstärks. Något som är vanligt när man inte följer upp det man sagt eller har kommit överens om.

Ett exempel. Det sitter en flicka i klassen som räcker upp handen väldigt ofta när läraren ställer en fråga. Men hon får inte svara på frågan. Hon räcker upp handen om och om igen men hon får allt mer sällan svara. Läraren är fullt upptagen med att ge en pojke som bråkar tillrättavisningar. Veckorna går och flickans frekventa handuppräckning har nästan helt upphört. Hennes beteende att räcka upp handen just i det här sammanhanget har blivit utsläckt.

Orsaker till att ett beteende inte blir av. Om ett beteende inte blir av eller minskar så beror det på att det har antingen bestraffande effekter eller släcks ut, om en konsekvens som tidigare fungerat som förstärkare, försvinner. Alla satsningar som rinner ut i sanden i organisationer gör det på grund av att det nya sättet att arbeta har bestraffande effekter eller inte förstärks. Har man häng på det så har man häng på förändringsarbete.

Att tänka på. Om vi vill få kollegor att nå ett bättre resultat än tidigare så behöver de förändra sitt beteende. Annars blir resultatet detsamma. Och då kan vi hjälpa varandra med att söka efter de olika förstärkningar som gör att olika människor ökar nya beteenden. Om vi tjatar, tillrättavisar och jagar efter dem och folk beter sig mer som vi vill efter det så använder vi negativ förstärkning. Folk gör det vi vill bara för att slippa från tjatet. Om vi istället försöker göra uppgiften rolig och intressant och återkommer ofta med intresserade frågor om hur det går eller hur de löste uppgiften och vi märker att beteendet ökar så har vi förmodligen tillfört något som förstärker beteendet, det har alltså en effekt som positiv förstärkning. Vilket som ger mest arbetsglädje och mest varaktiga resultat är inte så svårt att räkna ut.

Att samla till konferenser och prata om att nu måste vi alla ha en positiv attityd – vad är det, tro? Positiv förstärkning, negativ förstärkning eller rentav en bestraffning för några? Eller är det varken eller? Påverkar den typen av möten de anställdas beteende alls? Min gissning är att det blir ytterst svårt att hitta mätbara effekter på beteendeförändringar efter den typen av aktiviteter.

Däremot, att använda positiv förstärkning på rätt sätt kan få dramatiska, positiva förändringar, som är mätbara även i kronor och ören.

Läs mer om hur man förändrar beteende här.

Kategorier
Beteende

Ge inte grejor till folk som uppmuntran säger en del – jag säger tvärtom

Det finns en rädsla för att belöna prestation med föremål, pengar eller tangible items som det kallas. Det är helt rätt att vara försiktig med hur man gör detta. Framförallt så ska man medveten om att belöning inte är detsamma som förstärkning för en person. Men det kan vara det.

Jag fick se ett exempel där jag tror det fungerade. Framför mig i kön till kassan i matbutiken stod en man som verkade lite otålig. Framför honom stod en äldre dam som just börjat lägga upp sina varor på rullbandet framför kassörskan. Mannen harklade sig och sa till damen: ”-Ursäkta, min dotter måste bli upplockad på dansen om tre minuter och jag har alldeles missbedömt tiden. Skulle jag kunna få gå före i kön?” Den äldre damen suckade ljudligt och visade en butter min ett ögonblick. Sedan sa hon ja och stannade upp med att lägga sina varor på bandet. Hon muttrade något ohörbart. Mannen smet förbi och la upp sina saker på bandet.

Kassörskan pep in alla varor mannen hade och avslutade med den väntade frågan. ”-Var det bra så eller var det något mer?” Mannen svarade. ”-Jo, det var en sak till. En Trisslott också, tack.” Så fort han fick den i handen vände han sig blixtsnabbt till den äldre damen och räckte henne lotten. ”-Tack. Du hjälpte mig väldigt mycket nu. Hoppas du vinner.” Sedan försvann mannen raskt i språng mot parkeringen.

Kvar stod den äldre kvinnan och såg både glad och förvånad ut. Hon vände sig om i kön och kvittrade ”-Tänk vad rara människor det finns!”

Jag saknar data på det till stöd men jag skulle våga sätta en slant på att när denna dam råkar ut för en liknande situation framöver så kommer hon gärna släppa fram den som frågar utan att muttra så värst. Jag hoppas hon fick komma till tv:s morgonsoffa och skrapa fram en riktig storvinst.

Den stressade pappan verkade veta lite om hur man vänder på buttra damers beteende.

Läs mer om hur man förändrar beteende här.

Kategorier
Beteende

Bemötande – är det något att lära sig?

Ja, tveklöst säger jag. Jag har träffat många belästa och i CV:t välmeriterade personer som inte lyckas klicka med sin omgivning. Exempelvis läkaren med lång erfarenhet och specialistkompetens som bara inte tycks höra vad hans personal eller patienter säger. Eller bolagsjuristen som har jobbat länge med avancerad bolagsjuridik men som återkommande blir irriterad när man ber henne förklara resonemanget hur hennes förslag på lösning av ett problem hänger ihop.

Känns det igen? Är det inte synd att så mycket kunskap inte kommer till någon ordentlig nytta och att ett uppskattande ömsesidigt möte två människor emellan inte blir av?

Jag har lärt mig att förmåga att sprida sin kunskap och expertis inte hänger ihop med några akademiska meriter. Konstnärer i bemötande och i att ta folk finns överallt bara vi stannar upp och betraktar vår omgivning en stund.

Två exempel – så lika och ändå så olika

Det första är en privatpraktiserande läkare med specialistkompetens inom hud och plastikkirurgi. Hon har praktiserat sitt yrke både i Sverige och internationellt och har lång specialisterfarenhet. Men kunskaper i bemötande är det sämre med.

Det första som händer hennes patienter är att de ibland får en riktig utskällning om de inte betalar kontant vid besöket. Motvilligt och under protester ger hon patienter ett inbetalningskort när de inte betalar direkt. Väl i undersökningsrummet så får patienterna inte säga så mycket. Det är mest läkaren som pratar. Tills undersökningen eller behandlingen börjar. Då blir läkaren tyst. Patienten får inget veta om vad som sker. Hon bedövar med kanyl utan att säga att hon ska stickas och hon genomför behandling med att skrapa, skära eller bränna i all hast utan ett ljud. Efteråt plåstras patienten raskt om och ombeds att ta på sig och sedan säger hon adjö. Punkt.

Det andra exemplet är en tandläkare. Hon är inte bara bra på bemötande. Hon är en mästare! Hon möter alltid patienterna med ett varmt leende och frågar hur det är med dem. Och då menar hon inte bara tänderna. Väl i tandläkarstolen så får patienten hela tiden veta vad som händer och hon småpratar om allt möjligt och plockar upp tråden från tidigare samtal. Hennes tandsköterska kommer in då och då och hjälper till men tandläkaren gör mycket själv. Om det drar ut på tiden ber hon tandsköterskan berätta det för efterföljande patient och att ordna med lite kaffe. När väl behandlingen är klar så följer hon alltid med ut till receptionen, tar själv hand om att ta betalt av patienten och ger patienten ett varmt ”hej då, vi ses om ett tag igen”.

Det är som natt och dag. Helvetet eller himmelen. Båda personerna ovan har en gedigen utbildning och kan sin medicin. Men skillnaden ligger i hur den appliceras i en kontext och hur bra de är på att ta in människan de har framför sig.

Det ska tilläggas att tandläkaren inte har några problem med att få kunder. Det är kölista på att få bli kund hos henne och hennes existerande kunder nästan längtar efter en tappad plomb för att få träffa henne. Hudläkaren däremot klarar sig ännu så länge tack vara remisser från olika vårdcentraler. Tänk vilken skillnad det skulle göra om hudläkaren tog fasta på att lära sig ändra beteende och träna sig i bemötande.

I forskningen om Tillämpad Beteendeanalys och OBM heter det ”The Matching Law” – beteende vandrar dit där det finns förstärkning att hämta.

Läs mer om hur man förändrar beteende här.

Kategorier
Beteende

Rundvandring: Professionellt beteende live

Idag hade jag velat vara guide på rundvandringen: ”Häng med och se exempel på professionellt beteende live”

Vad tror ni om det? Visst vore det coolt att gå runt på stan ett par timmar för att visa exempel på hur riktigt bra arbete ser ut för intresserade chefer? Typ se och lär – om du stöter på sådant beteende, försök förstärk på alla sätt.

En klar kandidat att kika på stötte jag på i receptionen på ett stort företag idag. Scenen är följande: De är normalt 2 receptionister. Vid detta tillfälle är en receptionist lämnad ensam att göra allt själv. Klockan är c:a 08.53. Många besökare strömmar in som ska bli väl mottagna och få sin besöksbricka. De blir vänligt bemötta, får kanske en biljett till kundgaraget och får en besöksmottagare kontaktad. Klockan tickar på och flera pratar om att hinna till möten som börjar kl.09.00. Kön växer och allt fler samlas vid receptionsdisken. Det byggs upp en potential för stress och irritation. Och vad gör receptionisten?

Jo, hon tar en gäst i taget. Lugnt och metodiskt betar hon av alla i den ordning de kommit till disken. Som en slipad bartender har hon full koll på vem som är på tur. Alla får ett leende och sin namnlapp följt av att hon ringer till den besöksmottagare som är anmäld. Hon ber dem komma och möta N.N. och så går hon vidare till nästa besökare i kön. Samtidigt ringer folk på porttelefonen från gästgaraget och blir välkomnade och insläppta av receptionisten. Hon visar ingen stress och klarar metodiskt och snabbt av varje uppgift som ligger framför henne. Allt bara sitter perfekt. Någon minut efter kl.09.00 så lägger sig lugnet tillfälligt. Området framför receptionsdisken är tömt på besökare. Var är hennes chef tänker jag? Var är de som borde få se en sådan uppvisning i professionellt bemötande? Vilken ambassadör för detta företag!

Hade vi haft en rundvandring för att beskåda proffs i arbete så hade hon fått applåder av oss. Vad kul det hade varit. Det är tur att förstärkning sitter i annat än social uppmärksamhet från chefer och kollegor. Men det skulle inte skada att även det var lite mer frekvent förekommande.

Se folk i ögonen och säg tack till alla som behöver det så väl.

Läs mer om hur man förändrar beteende här.